Pablo Picasso

Pablo Picasso

Pablo Picasso levde från 1881 till 1973. Han var en tidig konstnär, redan när han var mycket ung började han måla avancerade teckningar och målningar. I början av Picassos framgång uppstod fyra perioder, den blå perioden där han visade en sorgsen konst, den rosa perioden då han visade mer varma toner och bilderna var mer harmoniska, analytiska perioden och den syntetiska perioden. Mellan dessa perioder uppstod även kubismen.

Pablo föddes i Spanien, men blev efter det spanska inbördeskriget en flykting i Frankrike. Det är därför man säger att han både är en spansk- och fransk konstnär.

En terrobombning i Guernica, en stad i norra Spanien gav en effekt på Picasso. Han gjorde ett konstverk av denna terror. Konstverket fanns sedan samma år som denna bombningen uppstod ute på en världsutställning i Paris (1937).

Jag tycker konstverket visar den smärta och lidande som människor fick under spanska inbördeskriget, vilket jag tyckte Picasso förmedlade riktigt bra. På bilden Guernica ser man människor som plågas och som sörjer sina medmänniskor. Konstverket är även målat i svart, vit och grått som ger en mer dyster och ledsam uppfattning. Genom detta konstverk ser jag Picassos lidande över denna tragedi.

Mitt självporträtt av Pablo Picasso 1:

Min bild av Picasso är att han hade bra och dåliga perioder under sin livstid. I mitt självporträtt av Picasso vill jag vissa alla hans perioder i små detaljer, då jag samtidigt kollat på en bild på honom. Picasso målade mycket inom kubismen, därför har jag målat honom så som man skulle gjort under kubismen på ett mer eget sätt. Med den blåa tåren vid hans öga vill jag få fram all hans sorg igenom hans livstid, samt den blåa perioden. Med all hans sorg menar jag t ex terrorbombningen då han gjorde konstverket Guernica, det spanska inbördeskriget där jag även vill visa hans lidande genom att ha handen över det vänstra ögat och även under andra världskriget, då Pablo även gjorde sin berömda fredsduva som symboliserar hans politiska uppfattning.

Rynkorna åt vänster som är i bruna- och ockratoner, vilket symboliserar hans analytiska period, då han målade mycket i just de färger och engagerade sig mycket i Cézannes konst.

Den rosa perioden uppstod efter den blåa (1904). Under den rosa perioden använde Picasso sig mycket utav varma toner i orange och rosa, vilket gav en harmonisk känsla. Jag vill även förmedla alla hans glada och trevliga upplevelser under hans livstid, tiden innan inbördeskriget till exempel, när han gick i konstskola och konstakademi. I ett av Picassos konstverk “pojken med pippan” som gjordes 1905 visas en pojke med en krans av rosor, bakgrunden är även dekorerad med blommor. Därför har jag målat på Picasso en ros vid högra öra för att symbolisera både rosa perioden och hans glädje, eftersom även jag tycker att blommor symboliserar lycka.

Bild nummer 2

Mitt konstverk som jag har valt heter på svenska kvinnorna från Avignon och är gjord av Pablo Picasso.

Bilden tycker jag föreställer afrikanska kvinnor, två av dem har vita lakan runtomsig. Kvinnan till höger ser ut att vara instängd och nästan misshandlad, eftersom hennes öga är svart och hon har mycket mörka färger utmed näsan. Lite längre ner på bilden ser jag en fruktskål.

När jag tittar riktigt noggrant på bilden får jag fram känslor som smärta och rädsla. Ingen av dem ser speciellt glada ut. Bilden tycker jag speglar sig i Picassos analytiska period, men även en blandning av hans rosa period. Det finns lite bruna nyanser i denna målning, men även varma toner i rosa och ljusa i orange och gul. Jag tycker att man ser på bilden att Picasso har inspirerats av Cézannes konst. Det befinner sig även en glad ljusblå färg i bakgrunden och några nyanser i grön, vit och grå. Målningens former är väldigt kubliknande, alltså Picasso var tidig med att måla i just denna form, kubismen uppstod ett år senare efter detta konstverkets början (1908).

Bilden får mig att tänka på den orättvisa de afrikanska kvinnorna har som prostituerade, men inte bara afrikanska utan även andra prostituerade kommer upp i mitt huvud. Kvinnor i Afrika än idag behandlas mycket orättvist. Denna bild tycker jag för fram deras smärtor och plågor igenom livet. Jag tycker även deras röster förs fram på något sett, det är som att dem blir hörda. Jag tycker även det visar kvinnornas styrka, det ser ut som att dem biter ihop på bilden, det döljer det hemska, plågade upplevelser fast ändå inte liksom, bilden blir liksom tvetydig.

Kvinnorna i mitten ser skräckslagna ut på ett väldigt nerspänt sätt över den syn de har när  de ser rakt framför sig. En förskräcklig man står framför dem och hånflinar utan att ens tänka på vad han just utför. Kvinnan som sitter ner ser ut att brista ut i gråt på bara ena ögat, eftersom den är blåfärgad och ögat på den vänstra sidan ser hatfullt på mannen som står framför dem. Kvinnan lite längre bak ser ut att kvävas utav täcket runtom henne, vilsen i ögonblicket.

Jag hittade bilden ur en bok som heter Bra böckers Konstguide; Epoker och ismer genom tiderna.

Jag tror bilden är avsedd för människor från 15 år och uppåt, för att de ska förstå allvaret av just detta som hänt och fortfarande pågår i många länder.

Jag har zomat in ansiktet på kvinnan längst bak och ritat henne i glada färger och mönster, just för att påminna om varför hon lever och livet hon skulle kunna haft. Ögat som är svart på orginalet har jag nu målat som ett grönt kattöga som verkligen blänger på åskådaren. Med det vill jag säga att hon har liksom ögonen öppna för dem som utnyttjar dessa kvinnor, eller gör narr av dem. Jag ser nästan min målning som en slags skyddssymbol för dessa kvinnor.

Picassos konst liknade Cézannes, just för att Picasso inspirerades utav honom. Båda hade de dramatiska kontraster och tunga färger i delar av sin konst. Picasso hårddrog detta med ännu mer kontrastliknande konst. Cézannes konst gav även inspiration inom andra inriktningar såsom expressionismen, Matisseskolan och så klart kubismen som Picasso tillhörde. Cézannes hade en egen utställning i Paris 1895 med 150 stycken konstverk och inspirerade många unga konstnärers intresse som fick upp ögonen för hans konst,  Picasso var en av dem.

.

Marcel Duchamp och Pablo Picasso anses vara 1900-talets främsta moderna konstnärer. De var varandras “motståndare”. Duchamp uttryckte att Picassos moderna konststil “was wrong”. Nyligen har det moderna muséet i Stockholm haft en konstutställning där man visar upp Picassos och Duchamp konstverk och låter dem stå emot varandra i kampen om vem som kammar hem titeln som 1900-talets mest moderna konstnär. De är båda nyskapande och kontroversiella i sin konststil. Båda var verksamma under ungefär samma period. Båda konstnärerna liknar varandra med det mystiska och kryptiska budskap i deras konst. Duchamps konstverk kunde föreställa en flaskhållare som i första anblicken verkar oklar tills man läser vad konstverket föreställer. Duchamp kan ha menat att konsten finns bland oss överallt utan att vi “tillverkar” den. Duchamps visade upp motiv från människans verkliga vardag som likt Picassos konst inte alltid har sitt självklara budskap. Men bådas konst liknar varandra i och med att dem är revolutionära för sin tid. Kampen är ännu inte avgjord dem emellan, det får tiden utvisa! Bådas konst var och är för sin tid normbrytande.